Värt att dö för

Förra sommaren.

Jag minns att

det smällde det rasade det sköts

när vi var på tågresa

i Europa

och prisade friheten

och lyckan över våra dagar

som är vårt liv

och ta dem

som de kom

i vår väg

 

Förra sommaren.

En mycket vacker sommar

för min familj

men på olika platser i Europa

hände fruktansvärda saker

när vi åt frukost på ett konditori i en tysk stad

läste jag om terrordådet i Nice

inne i mig tog rädslan sats

 

varför just Frankrike, så tänkte man

och jag ville undvika

Frankrike

och länder och städer som inte

var trygga

önskade en

heltäckande

försäkring

 

Förra sommaren.

Inte många dagar senare

ett knivdåd på en tyskt tåg

nej inte kunde vi undvika tåg

när vi var på tågluff

vi var Italien när jag plötsligt nåddes

av nyheten

i en trevlig mellanstor tysk stad som vi bott i

bara några dagar tidigare

en restaurang hade bombats.

kollade nyheterna hela tiden

som en väderleksprognos

 

Förra sommaren.

Vårt planerade mål med tågluffen var Barcelona

och det visade sig plötligt att dotterns idol

skulle uppträda där om några dagar

Rihanna

så perfekt det kunde bli

när vi tog dagen som den kom

planerade att försöka få biljett

det verkade så härligt med

musik glädje och lycklig dotter

 

men också folk, trängsel och risker

och jag slet och drog och försökte samla in och kontrollera

min skenande oro

min rädsla för livet självt

som vore den en skenande häst

all min mentala kraft fick jag använda

för att lugna den

 

vi reste vidare genom Europa

och hann inte till Barcelona

innan konserten

jag pustade ut

på något vis.

 

Förra sommaren.

En vän var i München

när det var någon som sköt

på ett köpcenter där

vi var vid Spanska kusten då

hon var också oskadd

 

i Norra Frankrike dödades en präst

brutalt

 

Förra sommaren.

Jag läste Birgitta Stenbergs bok Kärlek i Europa

den resan med en berättelse rätt olik min tillvaro

mitt livs finaste sommar

vår tågluff

nybadad, sandig kall barnhand i min

hög på livet

 

men det hände ju att jag längtade hem

det hände att något fasansfullt liksom

smög sig på

mig och jag började

tänka att gåvan till barnen

var dåraktig

och började

misstänka människor med

avvikande beteenden

och konstiga väskor

nerver utanpå kroppen

när ett bildäck small på gatan

skrek jag högt

så pinsamt det blev

 

Kärlek i Europa

önskar jag människor

att uppleva strosa på

promenadstråk i stora städer

musik och gemenskap

lev

terror har alltid funnits

påminna påminna påminna

om liv och frihet så värt att dö för

 

Farliga rynkor?

Onsdag morgon.

07.50

En allvarlig nioårings röst och djupt betraktade ögon

”Mamma, är dina rynkor farliga?”

Nej de är inte farliga. De bits inte, slåss inte dödar ingen.

Orsaken bakom dess existens är tiden. Och den dödar.

Oss alla tillslut.

Nej

Det säger jag inte riktigt

till min nioåring.

För jag minns själv hur det var i den åldern.

Så mycket oro

Och tankar på döden.

Så rädd jag var

för livet självt.

När jag var nio dog min farmor.

Det var min första stora sorg.

Hon var rynkig men väl så vacker.

Så underbar

Och bara 65

när hon dog.

Men hon dog ju inte av sina rynkor.

Hela mig

när jag är trasig

hela mig och

hela jag

får inte plats

i mig

 

någonstans under känsloberg och tankar

finns jag

men var?

 

att finna sig själv

någonstans

under och

bland allt det andra

som inte

är jag

 

en nödvändig åtgärd

som dock

medför kontrollförlusten i glappet mellan

att på samma gång

vara på väg

från sig själv

 

och mot sig själv

 

glömma bort och ändå närvara

öppna upp och åka från i

utförslöpor

koncentrera kropp

på hopp och

svänga mjukt

för att inte falla

 

uppförsbackar

svettig kropp

armar som stretar

med trötta muskler

 

och så mitt i storheten

vila i Moder Naturs

stora famn och

jag får plats

 

hela jag

 

 

 

Svårmodet, vreden, veden och ljuset v 7

– Mjältsjuka

sju bokstäver?

– Vad kan det vara?

 

nej jag märkte det inte

först

men märkte

så mycket annat

så starkt

suckar irriterade

blickar

och att jag inte

ville åka till ett kallt hus

i mörka skogen

en fredagkväll

elda kakelugn

och krypa ner under täcket

med ett glas rött chips och

ungar och fångar på fortet

och somna

det kunde varit mysigt och så

förstås men

kändes så dystert

i mig

 

sedan vakna av ljuset

som jag älskar

egentligen

men inte vilja

ändå

inte vilja

blå himmel

och tänka på

sommar

(som själva belöningen)

och hur jag ska

orka ta

mig levande dit

och genom den

genom hela

den ljusa

sommaren

med sina anspråk

 

jag föreslog rådigt

för min make

att vi minsann skulle köpa

ved

i år

ett ordentligt förråd

 

jag skulle orka lada

 

men han sa att vi

hade ju redan träd

i skogen

som han fällt

förra sommaren

som låg och väntade

att tas om hand

 

gran skrek jag

med alla kvistar

och skit

hur tror du att jag

i min ålder

ska orka

jag är 11 år yngre

än han

men vi ska inte jämföra

 

vi grälade hela dagen

om träd och ved och allt

och så sa han

att vi måste måla fönster också

i sommar

 

och då kom tårarna

och lade sig som en

salt

skön

bedövning

 

två dagar senare

kom jag på vad det var

SVÅRMOD

förstås

jag förstod vad

som gjorde kroppen så långsam

tanken så svart och utdragen

som den mörka

skuggan av

min vita

spetsgardin mot

väggen

Framåtrörelse v 5

Tittar in

i min

egen

virtuella

spegel

min skrivjournal

och skäms

över att mötas

av en hälsning från andra

sidan

året. Vecka 51.

Hallå!

Som om jag blev kvar där i 2016

när vi

redan befinner oss i februari  2017.

Spåren av tiden

på nätet ibland missprydande och

så lögnaktiga.

 

Min verkliga rörelse

IRL

snabb

har förflyttat

kroppen mellan platser.

Stockholm, Sikeå, Umeå, Skellefteå, Uppsala, Innansjön. Skapat, talat, skrivit,

rört mig. Framåt.

Och flyttat mitt kontor också.

Försökt och försöker transformera mig och mitt sinne

från ett projekt till ett annat.

Lämna året då jag debuterade som författare

bakom mig.

Tack och hej.

Välkomna det

nya.

 

Rågad av alla intryck process och progress

att jag inte kan formulera

något

vettigt ännu

Är tyst.

Istället

Ruvar. Ruvar länge.

Det blir så för mig.

Det blir tyst

när det händer.

 

Men nu ett steg

in i 2017 också virtuellt.