Fokus skapa v 48

IMG_1777

jag är mycket dålig

på väldigt mycket.

särskilt dålig

på ytligt och snabbt.

som att torka av en diskbänk.

 

bra på grundligt

däremot, bra på att städa där ingen ser, i avlopp och skåp.

 

dålig på flera saker

samtidigt. hålla i huvudet. bollar i luften. de faller om jag ska fånga

och vad jag hatar myten om att kvinnor har en extra begåvning för

sådant som heter simultankapacitet.

nej fy. vem har hittat på det.

jag är en kvinna som är bra på att fokusera

på en uppgift i taget.

 

men hur ofta får man tid för det då?

 

 

nej inte får, det har jag lärt mig.

man får inte, det har jag lärt mig.

man tar.

för det är ingen som ger den tiden.

världen står inte där och erbjuder tid och plats någonsin

för världen behöver inte

mitt skapande. det efterfrågas

av ingen.

 

nej

inte förrän det är färdigt.

kanske

bara kanske

 

tyvärr

 

så varför?

för att jag måste.

för att två luft.

för att inte dö.

 

nu är det dags att ta i tu med

skapandet som ingen efterfrågar

det livsnödvändiga och onödiga

att skapa för mig är nämligen

att erbjuda

okänt resultat.

ingen betalar för ett okänt resultat.

ingen sponsrar det

eller uppmuntrar det

med det är ju bara så skapandet går till.

för mig

 

att öppna för det okontrollerbara.

det läskiga.

det man tvivlar på att man ska klara.

livrädd för att ha tappat förmågan.

så jag klamrar mig fast vid

tilliten.

att det finns ett som är säkert

ändå.

att inspirationen kommer

på vägen

under arbetet

arbetet är

enda vägen dit

ett steg i taget

ett

steg

i

taget

 

i veckan är det förberett

för just det.

hur förbereder man sig?

ja hur förbereder jag mig?

jo genom

att betala

mina räkningar fylla frysen med halvfabrikat

göra bort det jag måste

förberett

världen

på att

jag är okontaktbar.

hejdå.

 

Vecka 47 Utreda. Åtgärda.

IMG_1780 (1)jomen det är ju allt det där.

du vet.

och så allt det där

andra.

du inte vet.

det är jobbet som sväller

och växer. och barnen

som växer. och min

hjärna som krymper

i samma takt.

och jag måste boka

tid på besiktning för

bilen skriker när

jag kör den. och boka tid för

provtagning. på mig själv och min struma

och så glömmer jag

min medicin. två gånger

denna vecka och så glömmer jag

att avsluta

parkeringen via parkserappen.

hur dyrt.

får det bli innan

jag ger upp?

det är mycket nu. men jag

hinner liksom inte förklara.

för någon.

för det är så mycket

jag inte rett ut.

ännu. måste göra det.

utreda.

kör runt och fixar.

med vad

undrar du kanske.

eller kanske inte.

inte undrar du för

du fixar väl

så mycket med ditt eget.

som jag inte hinner undra över.

hoppsan.

vi ska vidta åtgärder säger de i ett nyhetsinslag.

vad ska ni vida för

åtgärder frågar reportern.

vidta åtgärder för att

att åtgärda problemet

säger den intervjuade.

jag minns inte

vad det var. de talade om

men det kändes

som jag.

 

 

 

Vecka 46. Fult väder

IMG_1736

 

det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.

jag har inga

dåliga kläder. jag har

skor av läder.

dyra och noga utvalda.

täckbyxor och jacka.

fult väder. så säger jag.

precis som jag sa

som barn. jag fortsätter

framhärda min rätt att bestämma vad jag anser

om vädret. och dess tillstånd. och kläders ändamålsenlighet.

dåligt väder heter det. tydligen

men det finns ju inga dåliga väder. eller.

fult väder

heter det inte.

jag hör fortfarande en gammal snipig skolfrökenröst

tillrättavisa mitt spåk. som om det är

mitt fel om ingen orkar förstå mig.

vuxenröster som vet bäst. språkpoliser

finns det gott om.

jag är inte en av dem. jag vill vidga språkets ramar så långt det går.

annars blir jag ointresserad. något dör i mig.

kreativiteten. det som driver dör.

och

jag tillrättavisar sällan mina barn.

så.

kanske får de höra det av någon annan nu. att det heter

dåligt väder. när de säger fult.

har inte din mamma lärt dig det.

och så säger de som svar

att deras mamma lärt dem fel.

jag går på stigen

vid älven

i dåligt väder och är vuxen nu.

nu tack och lov vuxen.

arg av dåligt väder. men mer arg

när jag tänker på detta. det

som stör mig så mycket sådant jag inte kan

bara lägga  bakom mig.

sådant som en vuxen

inte kan springa ifrån heller.

känslan av att vara fel.

vackert väder. heter det. inte bra väder.

det är inte ens konsekvent.

irritationen kokar.

fult väder heter det.

det är ju inte dåligt utan

fult.

fult fult fult.

nå. men titta då.

grått och dimmigt. regn på snö

och ruttet gräs. droppar

på glasögonen.

inte dåligt

utan fult.

 

Skärvor från en sprucken vecka 45

IMG_1601 3

måndag. svårt att vara människa

psykeveckan inleds. ska prata i Skellefteå. har förberett mitt tal länge. det är svårt att vara människa.  handlar mitt tal om. nervös och taggad.  mycket viktigt jag vill säga.

snön rasar ner. hur ta sig dit. ta bussen.

min vän Helena ska med. tryggt

för mig

svårt att vara människa

har av misstag valt en buss som går en inlandsväg,

en omväg en krokväg.

vi hade fått en fantastisk sightseeing

runt i halva Västerbotten. ja,

om det nu bara inte vore

så mörkt.

inte ätit middag. åksjuk.

i Skellefteå. sminkar mig på toaletten. deo. klackeskorna.

på scenen. gör mitt jobb och har ju givetvis stängt av mobilen, för det gör en vettig människa som föreläser.

20.30 ringer min mobil, på scenen. dör. pinigt. jag har stängt av den.

lovar alla och det är larmet som går

för att påminna om att barnen ska i säng och en av dem få salva innan natten.

det är svårt att vara människa.

föreläsningen  slut 21.00 och dörren låses automatiskt. mobil och plånbok är på scenen.

sista bussen hem går 21.30.

måste åka.

utan.

Helena får betala min bussresa.

Faster betalar min lokalbussbiljett

ingen kan nå mig

hemma kl 01.00.

fortfarande inte ätit middag.

Fastrar, mostrar och Helenor är bra att ha.

 

tisdag. en kvinna som heter Ida

vaknar

utan mobil och plånbok. barnen till skola. Moster ringer på hemtelefon. har hittat en morgontidig snäll vaktis på Skellefteå campus och sedan skickat mina saker med en bil som ska till Umeå. en kvinna som heter Ida. ska jag träffa på arbetsförmedlingen i Umeå kl 9.30 kan inte betala bussen. tar bilen. kan inte betala parkering. parkerar olagligt.

Ida är sen. men hur ser hon ut?

står på arbetsförmedlingen och väntar länge måste ju förklara vad jag gör där,

för hjälpsamma människor

”Väntar du på någon”

”Ja, en som heter Ida”

”Är det en handläggare?”

”Jag vet inte”

till slut

har mina saker.

tack Ida.

och moster!

 

onsdag. meningsfullt arbete

Trump har vunnit valet. stora arga versaler i skallen. AAAH! GAAAH!  inte gå upp. vad händer nu. vad berätta för barnen. vill inte

börja gråta.

vill

hålla ihop.

säger att det är viktigt att vi ger oss iväg och kämpar för en bättre värld. vi behövs. tror på mig själv. nu. känner kampviljan växa

på väg mot kontoret.

så glad för att  har ett arbete som känns så meningsfullt. Write your self!

ler mot folk på bussen.

men.

nåväl. måste bokföra. momsredovisningen ska in. 100 verifikat att ta i tu med innan måndag.

”Mamma bara jobbar och jobbar”

”Jo jag vet!”

 

torsdag. mamma varför måste du jobba hela tiden?

Fortsätter bokföra. förbereder föredraget till Måbrafestivalen.

glömmer äta lunch.

ljusfest på barnens skola

 

fredag. ugglan i trädkojan smygjobbar

Leonard Cohen är död. lyssnar på Sisters of Mercy, Future, Anthem. gråter. bokför.

”There is a crack in everything. That’s how the light gets in”. tänker the crack, och the light. känner mig som the crack.

sprucken.

förbereder förträffligt föredrag.

inhandlar fyra födelsedagspresenter till barnkalas.

ska åka till barnkalas med barn.

kör sönder bilens vänstra sidospegel.

skjutsar tre barn till kalas. inte lita på GPS. och 40 minuter försent.

på kalas. utklädd till uggla, sitter i en trädkoja. passar på att svara på mail med mobilen.

ugglan i trädkojan smygjobbar.

åker hem

med värdinnans täckbyxor på mig.

förlåt.

 

lördag: hjärnan lägger av

måbrafestival.

föreläser. går på föreläsning.

bussen till Sikeå klockan 17.30. knaprar på choklad med hasselnötter. får man det på bussen? hjärnan har lagt av. håller på att missa busshållplatsen.

äter. mår

bättre. ett litet tag. somnar medan familjen ser Hela Sverige bakar.

nattar barn

sovande. förflyttning till

egen säng

drömmer om min pappa

för första gången på mycket länge. ringer pappa. i drömmen. orolig för pappa. i drömmen. vad gör pappa?

 

söndag. anar mitt undermedvetna att det är farsdag?

vaknar av att sängen skakar. tror det är jordbävning. det är min make skrattar åt Mr Bean som han kollar på sin mobil.

skrattar inte.

somnar om.

drömmer om pappa. anar mitt undermedvetna att det är farsdag?

nej.

vaknar av att min make försynt frågar om jag och barnen vi ska fira honom på farsdag.

oj. jag ligger bredvid en far. dock inte min utan mina barns.

skam. så dåligt. kliver upp.

brygger kaffe

inget farsdagsaktigt alls har jag planerat till mina barns far.

inte barnen heller.

gråter lite vid frukostbordet.

hoppas på en vändning vecka 46

 

Året då jag är 41

lev

Igår fyllde jag 41 år! Det kan tyckas som en ganska betydelselös ålder att uppmärksamma. Men det är det inte för mig.
I över 21 års tid har jag undrat över hur livet ska bli när jag är 41, lika gammal (eller ung) som min pappa var när han dog.
Det var länge sedan nu, men pappas död påverkade mitt liv i grunden. När han dog var det som att kastas överbord, hamna under ytan, inte kunna andas. Åh vad jag saknar honom – fortfarande – hans snälla ögon, hans varma händer, hans underbara humor…
Tyvärr fanns det också annan smärta att släpa runt på. Pappa tog nämligen sitt liv och denna dödsorsak ledde till tystnad, skuld och stigma, som en smitta som inte skulle avslöjas. Idag vet jag att det inte ska vara så. Jag vet också att jag är långt ifrån ensam om att ha förlorat en anhörig i självmord. I Sverige är det den vanligaste dödsorsaken för män i åldersgruppen 15-44 år. Psykiska besvär står idag för 40 procent av antalet sjukskrivningar och var tredje person kommer att drabbas av psykisk ohälsa någon gång i sitt liv.
Men jag vet också att jag inte är ensam om att uppleva ett tabu. 70 procent av alla med psykiska besvär berättar inte om det.
Nu, just fyllda 41, mår jag väldigt bra. Jag älskar mitt liv! Samtidigt känner jag en ödmjukhet och en vilja att förändra. För min egen del har har det varit oerhört läkande att skriva boken I skuggan av ett geni, där jag berättar om det som hände pappa. Det här året kommer jag att fortsätta uppmana folk att läsa den.
Det här året kommer jag också att jobba med  Write your self/Skriv dig själv Läs mer här:  skrivdigsjalv.se och här: writeyourself.com  – ett globalt skrivprogram som hjälper andra att återerövra sin berättelse efter trauma.
Dessutom jobbar jag och konstnären Elisabeth Widmark med projektet ”Det skiftar i grått”, som finansierats av Konstnärsnämnden. Arbetet ska utmynna i en barnbok på temat att förlora en anhörig i suicid.
Det här kommer att bli ett viktigt år för mig!