Om ljuset v 51

GOD JUL (2)

Årets mörkaste dag var igår. Tomasdagen.

 

Vintersolståndet som inträffar

 

exakt vid den tidpunkt då en planets,

 

alltså vårt jordklots,

 

axellutning befinner sig som längst bort

 

från den stjärna,

 

alltså solen,

 

kring vilken den ligger i omloppsbana.

 

 

År 2013 inträffade vintersolståndet en lördag.

 

Det året bjöd jag hem min familj på brunch

 

för att diskutera den bok jag skrivit.

 

Det manus jag mailat till dem en månad senare.

 

Orden jag tagit mig rätten att sätta

 

på det ordlösa. Det tabu jag upplevt

 

i vår släkts historia.

 

Det var ett av mitt livs mest nervösa

 

ögonblick. Och mitt modigaste.

 

 

Tre år senare.

 

Nej jag ångrar

 

inte den dagen.

 

Det var ett nödvändigt steg

 

i riktning mot den bok som idag finns som fysisk produkt

 

i min bokhylla och i många andras.

 

Sprickor och ljus.

 

Att skapa

 

vackert av fult.

 

Att pussla samman

 

sig själv

 

sin historia

 

sina skärvor till en helhet.

 

Och att veta åtminstone

 

lita till att ljuset kommer

 

tillbaka.

 

Även när det är som mörkast.

 

Att mörkret är förutsättningen.

 

Att motsatser skapar varandra.

 

 

Eller som Leonard Cohen sjunger.

 

Att det finns en spricka i allt,

 

att det är där som ljuset tar sig in.

 

Sprickorna är förutsättningen.

 

Och idag

 

har det vänt.

 

 

 

Farmors hemligheter

IMG_1949Jag älskade julen

som barn

älskade jag julen

 

Jag vill skriva om farmor

min barndoms ängel

och julens trollkonstnär

Blottlägga bakgrund

till det som nu är

 

Att jag som vuxen

nu förhåller mig

till julen.

 

Men farmor är svår att fånga

hon som verkade

så lycklig och solid

hon som verkade

i det fördolda

Med trollspö.

På nätterna.

Verkade hon

inne i den smala serveringsgången?

I väggarna?

Som tomten?

 

Nej, vad vet jag egentligen

om farmor och vad hon bar.

 

Därför kan jag inte sluta

undra över hennes hemligheter.

 

Mitt minne är typ så här.

Dagen innan julafton kom vi

uppresande från Umeå,

i röd Volvo hela familjen

till hennes stora vackra

sagohus i Skellefteå.

där hon bott ensam i så många år.

 

Där eldade man inte

i alla kakelugnarna

det vågade man inte.

 

Det luktade däremot hyacienter,

pepparkakor och gran

med spira i toppen

Livet var toppen

och spirande

bubblande lycka

i kroppen.

 

I den perfekta granen och levande ljus

den fick man inte gå för nära.

Mystisk, helig, magisk var julen.

 

Kanske är det bara

en myt, men det sades

att farmor hade borrat hål

i stammen och fogat in

nya grenar för att få den så tät.

 

Julbocken som var så stor

att man kunde rida

på den.

Leka vad som helst

med vad som helst och

allt var möjligt.

 

Och det gjorde man

lekte och njöt där fanns

tomtar och en fullständigt

sagolik ängel med

guldhår och spetsklänning.

 

Som min vackra farmor i miniatyr.

 

Skålar med karameller.

Kyssar

och kramar

och klappar

och strumpor

som fylldes

med små klappar

på natten

när man sov sött mellan nymanglade väldoftade lakan

Linne att krypa ner i mysa, fnissa, viska

gosa in i,

ligga under.

 

Det bara fanns där. Allt härligt.

Fantastiskt att allt bara fanns.

 

Hur kom det sig?

 

Funderade jag någonsin över

hemligheten

tricket

sprattet

konststycket hon utfört

 

Farmor

 

Hade pepparkakshuset bakat sig själv?

Hur kom godsakerna fram där på bordet?

Hur hade denna ljuvliga såpadoft hamnat i huset?

Hur hade alla dessa mängder av

klappar hamnat

där

under granen?

 

I boken I skuggan av ett geni, skriver jag

om farmor. Det är svårt

att skriva

om just

henne, hon

som säkert inte velat

medverka i min bok.

 

Som nog tyckt

att man håller

sina ord och sig

inom sig själv

och inom familjen.

Varför göra sig förnäm och förmer kanske.

Som om någon skulle vilja läsa om mig,

eller dig, eller oss?

 

Ja det förstås.

 

En som farmor

som inte ville verka

högfärdig

eller märkvärdig

eller något

Bara respektabel

och värdig

 

Hemmafruidealet var

modent och progressivt

en gång i tiden

Tror jag.

Men vad vet jag

 

om henne?

Min farmor.

 

I boken skriver jag att det gick upp

för mig först som vuxen och mor

insikten om

att hon måste ägnat timmar, dagar, ja veckor

av hårt arbete

åt att skapa

denna sagolika upplevelse

för oss barn.

 

”Hon borde ha fått priser och applåder”, skriver jag.

”Men det ville hon säkert inte ha. Bara verka utan att synas, men kunna glädjas åt att se hur andra trivdes i hennes skapelse.”

 

Så fint

 

Tack farmor!

Vill jag säga nu.

Men också något annat.

Du som  förebild satte ribban

och pressen med din duglighet

omedvetet

kanske

inte så solidarisk

mot nästa generations kvinnor

Vi som då var barn.

 

Låt barna få, så sa farmor.

Min snälla farmor nekade aldrig mig.

 

Idealet,

inte bara duktigheten utan

också också det tappra och goda

att inte förvänta sig något i gengäld.

Alla jular jag försökt

spritsat kristyränglar

rullat mozartkulor.

Fogat samman pepparkakshus

julefrid och fasad

med pressen att:

Det ska vara roligt på årets stora högtid

och allt ska göras av glädje. Men hur känns det

egentligen i magen i hjärtat?

Det har jag undrat.

Och det jag presterat blir aldrig

lika storslaget som ditt, farmor.

 

Svårmodet,

det drabbar

mig

varje jul.

Så ofint

när kroppen och

själen ger upp

och en trasig själ

mellan omanglade skrynkliga lakan

ångest

ska inte finnas

på julen.

Sorgen och misslyckandet

att ha brutit

 

kedjan

 

inte kunna föra vidare de

gåvor

jag fick

av dig,

till mina barn.

 

Låt barna få.

det sa du, farmor.

 

Men inte klara det.

Min energi kommer

när det är roligt

eller genuint meningsfullt

 

Min energi kommer

så sällan

på julen längre.

 

 

Fokus skapa v 48

IMG_1777

jag är mycket dålig

på väldigt mycket.

särskilt dålig

på ytligt och snabbt.

som att torka av en diskbänk.

 

bra på grundligt

däremot, bra på att städa där ingen ser, i avlopp och skåp.

 

dålig på flera saker

samtidigt. hålla i huvudet. bollar i luften. de faller om jag ska fånga

och vad jag hatar myten om att kvinnor har en extra begåvning för

sådant som heter simultankapacitet.

nej fy. vem har hittat på det.

jag är en kvinna som är bra på att fokusera

på en uppgift i taget.

 

men hur ofta får man tid för det då?

 

 

nej inte får, det har jag lärt mig.

man får inte, det har jag lärt mig.

man tar.

för det är ingen som ger den tiden.

världen står inte där och erbjuder tid och plats någonsin

för världen behöver inte

mitt skapande. det efterfrågas

av ingen.

 

nej

inte förrän det är färdigt.

kanske

bara kanske

 

tyvärr

 

så varför?

för att jag måste.

för att två luft.

för att inte dö.

 

nu är det dags att ta i tu med

skapandet som ingen efterfrågar

det livsnödvändiga och onödiga

att skapa för mig är nämligen

att erbjuda

okänt resultat.

ingen betalar för ett okänt resultat.

ingen sponsrar det

eller uppmuntrar det

med det är ju bara så skapandet går till.

för mig

 

att öppna för det okontrollerbara.

det läskiga.

det man tvivlar på att man ska klara.

livrädd för att ha tappat förmågan.

så jag klamrar mig fast vid

tilliten.

att det finns ett som är säkert

ändå.

att inspirationen kommer

på vägen

under arbetet

arbetet är

enda vägen dit

ett steg i taget

ett

steg

i

taget

 

i veckan är det förberett

för just det.

hur förbereder man sig?

ja hur förbereder jag mig?

jo genom

att betala

mina räkningar fylla frysen med halvfabrikat

göra bort det jag måste

förberett

världen

på att

jag är okontaktbar.

hejdå.

 

Vecka 47 Utreda. Åtgärda.

IMG_1780 (1)jomen det är ju allt det där.

du vet.

och så allt det där

andra.

du inte vet.

det är jobbet som sväller

och växer. och barnen

som växer. och min

hjärna som krymper

i samma takt.

och jag måste boka

tid på besiktning för

bilen skriker när

jag kör den. och boka tid för

provtagning. på mig själv och min struma

och så glömmer jag

min medicin. två gånger

denna vecka och så glömmer jag

att avsluta

parkeringen via parkserappen.

hur dyrt.

får det bli innan

jag ger upp?

det är mycket nu. men jag

hinner liksom inte förklara.

för någon.

för det är så mycket

jag inte rett ut.

ännu. måste göra det.

utreda.

kör runt och fixar.

med vad

undrar du kanske.

eller kanske inte.

inte undrar du för

du fixar väl

så mycket med ditt eget.

som jag inte hinner undra över.

hoppsan.

vi ska vidta åtgärder säger de i ett nyhetsinslag.

vad ska ni vida för

åtgärder frågar reportern.

vidta åtgärder för att

att åtgärda problemet

säger den intervjuade.

jag minns inte

vad det var. de talade om

men det kändes

som jag.

 

 

 

Vecka 46. Fult väder

IMG_1736

 

det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.

jag har inga

dåliga kläder. jag har

skor av läder.

dyra och noga utvalda.

täckbyxor och jacka.

fult väder. så säger jag.

precis som jag sa

som barn. jag fortsätter

framhärda min rätt att bestämma vad jag anser

om vädret. och dess tillstånd. och kläders ändamålsenlighet.

dåligt väder heter det. tydligen

men det finns ju inga dåliga väder. eller.

fult väder

heter det inte.

jag hör fortfarande en gammal snipig skolfrökenröst

tillrättavisa mitt spåk. som om det är

mitt fel om ingen orkar förstå mig.

vuxenröster som vet bäst. språkpoliser

finns det gott om.

jag är inte en av dem. jag vill vidga språkets ramar så långt det går.

annars blir jag ointresserad. något dör i mig.

kreativiteten. det som driver dör.

och

jag tillrättavisar sällan mina barn.

så.

kanske får de höra det av någon annan nu. att det heter

dåligt väder. när de säger fult.

har inte din mamma lärt dig det.

och så säger de som svar

att deras mamma lärt dem fel.

jag går på stigen

vid älven

i dåligt väder och är vuxen nu.

nu tack och lov vuxen.

arg av dåligt väder. men mer arg

när jag tänker på detta. det

som stör mig så mycket sådant jag inte kan

bara lägga  bakom mig.

sådant som en vuxen

inte kan springa ifrån heller.

känslan av att vara fel.

vackert väder. heter det. inte bra väder.

det är inte ens konsekvent.

irritationen kokar.

fult väder heter det.

det är ju inte dåligt utan

fult.

fult fult fult.

nå. men titta då.

grått och dimmigt. regn på snö

och ruttet gräs. droppar

på glasögonen.

inte dåligt

utan fult.