Enkelbiljett till Halmstad

HalmstadJag har en enkelbiljett till Halmstad helgen nästa vecka. Jag har aldrig varit i Halmstad, vet i princip inget om Halmstad, men ska dit och träffa en äldre herre som jag bara talat med i telefon. Intresset för min farfar för oss samman. Det är ju skitlångt till Halmstad.

Nyfikenheten är min motor.

Ibland tänker jag att det inte är normalt att bara ge sig iväg till Halmstad så där och så blir jag generad. Men sedan tänker jag att det finns många konstigare saker att ägna sin tid åt.

Jamen bra, så då var det bestämt! Biljetterna är betalda sedan länge. Nu ska jag bara boka resan tillbaka. Det kan ju vara praktiskt.

Med spegel och mirakelbrygd

Spegel

Robertsfors är årets berättarkommun och i måndags kväll berättade jag om min farfar Alvar Lindmark på Robertsfors bibliotek som en inledning på kulturveckan med berättartema.  Det var en intressant upplevelse. Jag kan bli jättenervös över att bara presentera mig själv på ett vanligt möte och ibland kan jag bli så tvärblyg i helt vardagliga sammanhang att jag tror jag kan uppfattas som en smula märklig för vissa. Samtidigt har jag har alltid älskat, ja verkligen äääälskat att stå på en scen. Det här senaste året har jag haft förmånen att berätta om min farfar och mitt bokprojekt vid flera tillfällen. Vid ett av dessa bestod publiken av 650 personer, de flesta för mig helt okända. Strålkastarljuset i mitt ansikte var starkt och distansen till åhörarna var stor. Jag gillar att spela teater, dramatisera och spexa lös och det är lättare på en stor scen.

På Robertsfors bibliotek bestod publiken av människor jag på något sätt har skapat en relation till.  Rummet var inte stort men så fullt av åhörare att några fick sitta på borden, någon på en pall och en annan på golvet. Det var helt fantastiskt att känna att de kommit dit för att lyssna på mig.

Men det är en stor utmaning att stå så nära sin publik, se alla ansikten tydligt. Det är en utmaning att gå in i en roll som berättare när folk vet hur jag är i mina andra roller som mamma, kompis, patient, konsument, kollega, granne.

Nåväl. Jag tror det gick bra! Det kändes bra!

Idag dricker jag en brygd på honung, citron och ingefära för att hålla en förkylning i schack och knåpar ett nytt tal som jag ska hålla i morgon. Det är en del i en inspirationsföreläsning där flera företagare pratar och Linda Skugge står som dragplåster. Så himla kul att jag får vara med, känner jag. Nu gäller det att ladda. Ladda framför spegeln