Äntligen på väg!


Äntligen 2

Hallå hallå! Är det någon där ute som fortfarande minns mig och min bok som aldrig verkar bli klar? Men det blir den faktiskt. Snart, mycket snart. Ojojoj, jag har verkligen längtat så himla mycket efter att få skriva det här inlägget! Äntligen har jag skrivit avtal med ett bokförlag.

Det var i slutet av förra hösten slutförde jag boken efter fem års kamp – alltså sydde ihop berättelsens alla trådar till en helhet och satte punkt.

Läs mer här

Sedan skickade jag boken till en himla massa förlag och påbörjade en passiv och fruktansvärd väntan på att bli upplockad av någon som skulle vilja hjälpa mig att forma alla mina sidor text till en riktig bok, hjälpa mig marknadsföra, sälja och kanske även så smått vägleda mig mot en identitet som riktig författare.

Det var en vidrig känsla av att plötsligt sitta som en panelhöna och vänta på att bli uppbjuden till dans. Och allt eftersom tiden gick och refuseringsbreven från de stora balla drakarna i förlagsvärlden droppade in ett efter ett, började jag tvivla. Från att varit stolt över bedriften att avsluta en bok började jag känna att jag ville be om ursäkt för att jag fanns till. Ja, sakta transformerade jag mig själv till ett fiasko. Kanske började desperationen lysa ur mina ögon som en skam över att ha satt på sig för stor kostym.

Snälla bjud upp mig någon gång, låt mig få slippa sitta här i hörnet och bara vänta på att få dansa lite med någon, tänkte jag!

Men jag fick också bekräftelse från några av de balla drakarna som nobbat mig. Alltså det var inte så att de verkligen inte ville dansa med mig. Egentligen inte. För jag var varken ful, taktlös eller luktade illa. Nej, det tycktes mera så att jag var lite för krånglig och besvärlig att få med sig ut på dansgolvet. För den berättelse jag skrivit var inte så tydlig – min genre fanns inte. Hade jag hittat på den själv? Jo kanske. Så skulle vi dansa bugg eller vals? Foxtrot eller hambo? Nej min berättelse det var som en helt ny dans som de inte visste om de ville eller kunde lära sig. Några på ett av de stora förlagen var lite sugna på ett testa, men för att jag skulle få ett slutgiltigt besked var jag tvungen att pröva mitt tålamod. Vänta. Och vänta…

Beslutet drog ut på tiden och efter att ha fått ett slutgiltigt avslag var det bara att tugga i sig. Jag var en hårsmån från ett kontrakt med en av drakarna. Men nej var ändå nej. Jag fick veta att det inte handlade om brist på litterär kvalitét. Nej, jag fick ett ärligt erkännande att problemet var att min boks huvudkaraktär, min farfar, kom från den norra delen av landet. Detta kunde ju jag inte göra något åt.

Ibland händer det bästa när man kapitulerar. När man lägger sig raklång på myren och låter myggen ta för sig, låter det iskalla vattnet från vitmossan tränga in genom kläderna och vinden trösta. Då faller pusselbitar på plats, som av sig själv och allt tycks bli som det var tänkt. Det var ungefär så det kändes när förlaget North Chapter kontaktade mig och vi påbörjade vårt samarbete. Det känns så peppande! Nu är avtalet undertecknat och i sinom tid kommer boken ut!
På återhörande!