Året då jag är 41

lev

Igår fyllde jag 41 år! Det kan tyckas som en ganska betydelselös ålder att uppmärksamma. Men det är det inte för mig.
I över 21 års tid har jag undrat över hur livet ska bli när jag är 41, lika gammal (eller ung) som min pappa var när han dog.
Det var länge sedan nu, men pappas död påverkade mitt liv i grunden. När han dog var det som att kastas överbord, hamna under ytan, inte kunna andas. Åh vad jag saknar honom – fortfarande – hans snälla ögon, hans varma händer, hans underbara humor…
Tyvärr fanns det också annan smärta att släpa runt på. Pappa tog nämligen sitt liv och denna dödsorsak ledde till tystnad, skuld och stigma, som en smitta som inte skulle avslöjas. Idag vet jag att det inte ska vara så. Jag vet också att jag är långt ifrån ensam om att ha förlorat en anhörig i självmord. I Sverige är det den vanligaste dödsorsaken för män i åldersgruppen 15-44 år. Psykiska besvär står idag för 40 procent av antalet sjukskrivningar och var tredje person kommer att drabbas av psykisk ohälsa någon gång i sitt liv.
Men jag vet också att jag inte är ensam om att uppleva ett tabu. 70 procent av alla med psykiska besvär berättar inte om det.
Nu, just fyllda 41, mår jag väldigt bra. Jag älskar mitt liv! Samtidigt känner jag en ödmjukhet och en vilja att förändra. För min egen del har har det varit oerhört läkande att skriva boken I skuggan av ett geni, där jag berättar om det som hände pappa. Det här året kommer jag att fortsätta uppmana folk att läsa den.
Det här året kommer jag också att jobba med  Write your self/Skriv dig själv Läs mer här:  skrivdigsjalv.se och här: writeyourself.com  – ett globalt skrivprogram som hjälper andra att återerövra sin berättelse efter trauma.
Dessutom jobbar jag och konstnären Elisabeth Widmark med projektet ”Det skiftar i grått”, som finansierats av Konstnärsnämnden. Arbetet ska utmynna i en barnbok på temat att förlora en anhörig i suicid.
Det här kommer att bli ett viktigt år för mig!