Att jobba på parkeringsfickan

Livet som egenföretagare är najs. Jag har bärbar dator. Smartphone. Skickar meil på bussen. Skriver krönikor vid matbordet medan barnen pysslar. Jag svarar på jobbsamtal när jag är ute med hunden. Livet är mitt kontor, livet är mitt jobb. Att jobba är livet.

Igår skrev jag ett mejl till en uppdragsgivare på en parkeringsficka någonstans söder om Anumark. Och sedan var jag utpumpad. Insåg att jag åkt till kontoret i morse för att utföra jobb men åkt hem med mer att göra än när jag åkt dit.

Friheten lockade mig. Jag har svårt med ramar och rutiner. Vill styra och ställa över mig själv. Vill vara min egen chef när jag är en bra chef. men just nu känner jag mig som en dålig. Som delegerar fel åt mig själv. Bokföringen, deklarationen, marknadsföringen, kontoret, produktionen, hemsidan.

Jag håller 20 bollar luften samtidigt och när jag ska beta av på projekten söker jag istället upp en en till boll att att dribbla runt med. Det är lättare att hitta en ny än att slutföra.

Livet som egenföretagare är najs ibland. Men just nu. En smula dränerande.