jag är mycket dålig
på väldigt mycket.
särskilt dålig
på ytligt och snabbt.
som att torka av en diskbänk.
bra på grundligt
däremot, bra på att städa där ingen ser, i avlopp och skåp.
dålig på flera saker
samtidigt. hålla i huvudet. bollar i luften. de faller om jag ska fånga
och vad jag hatar myten om att kvinnor har en extra begåvning för
sådant som heter simultankapacitet.
nej fy. vem har hittat på det.
jag är en kvinna som är bra på att fokusera
på en uppgift i taget.
men hur ofta får man tid för det då?
…
nej inte får, det har jag lärt mig.
man får inte, det har jag lärt mig.
man tar.
för det är ingen som ger den tiden.
världen står inte där och erbjuder tid och plats någonsin
för världen behöver inte
mitt skapande. det efterfrågas
av ingen.
nej
inte förrän det är färdigt.
kanske
bara kanske
tyvärr
så varför?
för att jag måste.
för att två luft.
för att inte dö.
nu är det dags att ta i tu med
skapandet som ingen efterfrågar
det livsnödvändiga och onödiga
att skapa för mig är nämligen
att erbjuda
okänt resultat.
ingen betalar för ett okänt resultat.
ingen sponsrar det
eller uppmuntrar det
med det är ju bara så skapandet går till.
för mig
att öppna för det okontrollerbara.
det läskiga.
det man tvivlar på att man ska klara.
livrädd för att ha tappat förmågan.
så jag klamrar mig fast vid
tilliten.
att det finns ett som är säkert
ändå.
att inspirationen kommer
på vägen
under arbetet
arbetet är
enda vägen dit
ett steg i taget
ett
steg
i
taget
i veckan är det förberett
för just det.
hur förbereder man sig?
ja hur förbereder jag mig?
jo genom
att betala
mina räkningar fylla frysen med halvfabrikat
göra bort det jag måste
förberett
världen
på att
jag är okontaktbar.
hejdå.