jag är mycket dålig

på väldigt mycket.

särskilt dålig

på ytligt och snabbt.

som att torka av en diskbänk.

 

bra på grundligt

däremot, bra på att städa där ingen ser, i avlopp och skåp.

 

dålig på flera saker

samtidigt. hålla i huvudet. bollar i luften. de faller om jag ska fånga

och vad jag hatar myten om att kvinnor har en extra begåvning för

sådant som heter simultankapacitet.

nej fy. vem har hittat på det.

jag är en kvinna som är bra på att fokusera

på en uppgift i taget.

 

men hur ofta får man tid för det då?

 

…

 

nej inte får, det har jag lärt mig.

man får inte, det har jag lärt mig.

man tar.

för det är ingen som ger den tiden.

världen står inte där och erbjuder tid och plats någonsin

för världen behöver inte

mitt skapande. det efterfrågas

av ingen.

 

nej

inte förrän det är färdigt.

kanske

bara kanske

 

tyvärr

 

så varför?

för att jag måste.

för att två luft.

för att inte dö.

 

nu är det dags att ta i tu med

skapandet som ingen efterfrågar

det livsnödvändiga och onödiga

att skapa för mig är nämligen

att erbjuda

okänt resultat.

ingen betalar för ett okänt resultat.

ingen sponsrar det

eller uppmuntrar det

med det är ju bara så skapandet går till.

för mig

 

att öppna för det okontrollerbara.

det läskiga.

det man tvivlar på att man ska klara.

livrädd för att ha tappat förmågan.

så jag klamrar mig fast vid

tilliten.

att det finns ett som är säkert

ändå.

att inspirationen kommer

på vägen

under arbetet

arbetet är

enda vägen dit

ett steg i taget

ett

steg

i

taget

 

i veckan är det förberett

för just det.

hur förbereder man sig?

ja hur förbereder jag mig?

jo genom

att betala

mina räkningar fylla frysen med halvfabrikat

göra bort det jag måste

förberett

världen

på att

jag är okontaktbar.

hejdå.