Jag är som ett hus under besiktning

Jag gillar inte order, jag gillar ansvar. Jag är bra på meningsfullhet men dålig på att följa strömmen. För ett år sedan blev jag min egen chef. Det är trevligt. Men ensamt. En bra chef måste ta hand om sina anställda, i mitt fall jag själv. Som egen företagare måste jag själv se till att jag är försäkrad. Så jag bokar en tid.I ett tjusigt rum med högt i tak får jag information om försäkring för liv, olycksfall och sjukdom.”Vi är ju så bra på att försäkra våra saker men inte oss själva, inte sant? Men vad är egentligen viktigast?” Säger rådgivaren mittemot mig.

Men å andra sidan går det att ersätta bilen och datorn om jag får ut pengar på försäkringen. Det är skillnaden, tänker jag. Man kan aldrig försäkra sig mot livets villkor. Mig lurar ingen.

Jag bestämmer mig ändå för att försäkra mig själv. Kanske som gardering. För att minska risken för att lagen om alltings jävlighet ska peka finger åt mig när jag ligger på gatan, överkörd med trasig kropp. Klart att pengar då plåstrar om en liten smula ändå.

Nej, jag gillar inte att tänka på döden, olyckor och sjukdomar. Men jag är ingen som förtränger min mänskliga sårbarhet. Alla har vi en begränsad tid på denna jord och en kropp som kan krångla rejält. Men det är något som tar emot, så mycket.

Nästa dag vet jag vad det är. När samtalet från ett 08-nummer vill bli besvarat kommer ångesten. Jag ska frågas ut. Inte om alla mina styrkor som människa. Nej nu ska vi in i djupet, i grunden, under grunden. Det är som om jag ska besiktigas, som ett gammalt hus innan köparen vågar slå till. Om eventuella vattenskador, husbock och hussvamp. Visst är jag en frisk person. Kärnfrisk. Det är ett fräscht ord. Kan vi bara säga så?

Nja.

Jag lovar total ärlighet och min röst är så tunn när jag erkänner att sökt på vård och fått behandling för diverse besvär de senaste åren. Fått mediciner. Struman, en period av nedstämdhet, ryggont och blodbrist.

Det är ett långt samtal. Många frågor behöver svar.

”Är du nu helt återställd?” Frågar rösten.

”Jag tror det” Svarar min fladdrande fjärilsstämma.

”Har du något du vill tillägga innan vi slutar?” Frågar rösten.

Jag skulle vilja tillägga att jag är jättebra trots skavanker. Som om jag var ett hus till salu. Köp mig för jag har fin utsikt, smart värmesystem och nytt kakel i badrummet.

Men det känns ju bara larvigt. Så jag tillägger inget.

Nu ska jag bara vänta på resultatet. Domen. Är jag tillräckligt frisk för att få köpa en försäkring till ett pris som jag har råd med. Det känns som om jag inget hellre önskar nu.

 

LÄS FLER KRÖNIKOR HÄR

 

2 svar till “Jag är som ett hus under besiktning”

  1. Åh, snacka om att jag vet hur det känns. Been there, done that. Som man säger på utrikiska.

    Jag fick ett ”nej tack, vi försäkrar inte folk som gått in i väggen.

    Jaha? Vaddå? Vem tecknar en försäkring utan att provat på livet frågar jag?

    Tack för trevlig läsning, tänker på dig och familjen ofta. Kram Anna

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *