”Men äntligen får vi lite ljus!” Säger han, när vi möts på parkeringen efter att ha lämnat våra respektive ungar på förskolan.Hela hans ansikte strålar och jag skäms lite för att jag inte alls lagt märke till något ljus denna morgon.  Har nog varit för stressad. Men säger ändå:

”Ja, snart är det vår. Det känns i luften!” och så skyndar jag mig iväg till bussen med närborrar vädrande efter något bevis på att jag menar det jag just sagt. Luktar det inte lite jordigt? Lite upptinat hundbajs?

”Vad härligt att kylan kom ändå tillslut. Man kan ju hoppas att vi hinner få oss någon skidåkning den här säsongen också”, säger kvinnan vid bushållplatsen.

Jag nickar och ler. Berättar så målade jag förmår om hur mycket jag saknat en riktig vinter med snö. Jag som aldrig trott att jag gillat vintern. Men man saknar inte kon förrän båset är tomt, skrattar jag.

”Det blev ju lite snöpligt. Men kanske får vi några turer på längden ändå. Det skulle väl bli kallare i helgen”.

Och så tar samtalsämnena slut och bussen är sen och vi suckar och säger att man blir ju så kall i den här busskuren.

Men så kommer den fulla bussen och jag får plats bredvid en äldre herre som tycker att det är så trevligt att få sitta med en ung flicka som jag. Allt är relativt, tänker jag ganska irriterat, men blir likväl en liten tjej i hans närvaro. Artig och behaglig. Han undrar om jag bor vid havet och vad termometern visade i morse då. Jag säger att jag inte vet och han blir brydd, för själv har han koll stenkoll på temperaturen både igår idag och förra året vid samma tid. Jag är ett hopplöst knepigt sällskap känner jag, helt ointresserad av tomprat.

Jag kliver ur bussen och promenerar till kontoret.

”Men fy, visst är det lite hurvigt idag?” säger min kollega på väg ut på möte. Hon sveper jackan runt sig och förklarar att nu kan våren komma. Nu räcker det med vinter för henne.

Jag nickar men känner mig förvirrad. Vad förväntas jag säga? Vill jag åka skidor eller vill jag ha vår? Eller talar vi egentligen om något annat? Är deras väderleksanalyser egentligen förklädda känslouttryck. Vädret är ju det enda vi vet att vi delar och det är så safe och aldrig påträngande naket som att säga. Idag är jag så glad, eller idag mår jag skit.

Jag tröstar min hurviga kollega och säger.

”Det kommer att bli varmare snart. Håll ut!”