Uppohoppa

Jag har verkligen haft en lång och skön semester som nu är över. Det trixiga med att vara sin egen chef är kanske att säga åt sig själv att ”Nu räcker det med ledigt. Nu börjar du jobba”.

Hösten är ett vemod, ett farväl till sommaren. Det är som att lämna en fantastisk fest innan gryningen.

Förra hösten fick jag en kontorsplats på inkubatorn Krenova i Umeå. Det var helt underbart att plötsligt befinna sig i ett sammanhang. Vara sin egen, men ha kollegor som också är sina egna.

På Krenova hade man alltid någon att småprata med under lunchen. Man hade någon att be om råd, moraliska, estetiska, praktiska.

I maj tog jag en paus från Krenova för att vikariera på Umeå Tidning. Där fanns också sammanhanget som hindrar mig från att min folkskygga och introverta sida ska ta över. Det var skitkul att jobba som journalist tillsammans med trevliga kollegor som uppmuntrar och bidrar med kreativitet. Nu är vikariatet slut och det är helt okej. Jag strävar inte längre efter tillsvidareanställningar. Jag har haft sådana. Friheten och oberoendet är viktigast för mig.

Jag får komma tillbaka till Krenova i höst när det finns plats. Och jag längtar.

Denna måndag är mitt kontor hemma. Jag ska skriva mail, bokföra och förbereda ett storslaget tal till Alimaks 65-årsjubileum på torsdag.